Lördag i Väike-Maarja
I morse vakande Eva tidigt, datorn drog väl. När jag gick upp så satt hon med datorn i knät framför det stora fönstret på övervåningen.
Frukost på Väike-Maarja är inte så dumt.
Sen tog Ants med oss ut i skogen. Med oss var hade vi Ants släkting Hanno och Fru Moisa. Märk väl, nu var vi 9 personer. Bussen har 8 säten. Vi små, smala och smärta ynglingar klämde ihop oss i baksätet. Först stannade vi och såg på platsen där en gren av Tamm-familjen bodde. Martin och Kaljo Tamm var 2 bröder som bodde där.
In i bilen. Vi åkte en bit till. Ut igen. Vi gick en bit in i skogen. Det rök ur en stubbe. Plötsligt kom det 2 gubbar ut ur skogen. De var skogsbröder. De flyttade lite grenar och lyfte på ett lock. Här under bodde skogsbrodern Martin Tamm och 2 andra under 6 år av kriget. Hålet i marken var kanske 2,5 meter långt och 2 meter brett och ståhöjd. Invändig var den klädd med trästockar. Där inne levde de. I underslafen sov 2 stycken och i överslafen 1. Det fanns även plats för en liten vedugn där de lagade mat. Utöver detta fanns det inte mycket plats. Nere i ”bostaden” blev vi bjuden på ”skogsstjärna” ur en plåtmugg. Men jag avstod (men Eva tog seden dit man kommer...). Brödernas systrar fick gå dit med mat på natten då det var mörkt.
Väl uppstigna igen fick vi lite skogsbrödra-bröd, med rökt fläsk, kokt potatis och smör. En av männen berättade historier om skogsbröderna, och i synnerhet om en drabbning med ryssen. Vissa skogsbröder var fredliga, dvs sådana som bara höll sig undan, medan andra var sådana som krigade för fullt och gjorde räder.
Det berättades om en händelse då fyra bröder tog livet av ca 100 rödingar från en underjordisk "koja" där vapen stacks ut åt alla håll. Vi lärde oss också att det egentligen inte alltid var så bra för en by att skogsbröder fanns i närheten. När fienden letade efter bröderna, så kunde några bybor trakasseras mm också.
Vi sjöng som goda ester. Olika skogsbrödrasånger. Och skickade runt plåtmuggen med sprit.
Nästa anhalt var atommissilbasen här byggdes och förvarades 6 kärnvapenbestyckade raketer, den största 22 meter lång. Troligtvis var de inställda mot Skandinavien med 200 mils räckvidd. Här var Fru Moisa en klippa, hon visste allt om basen och dess raketer.
21.09.44 stod ett slag vid ett skogsbryn. Under detta slag, som under så många andra slag i Estland, fanns ester både på tyska och röda sida. Broder slogs mot broder. Många tyskar, ryssar och ester stupade. Tidigare låg soldaterna begravda på skilda håll. Nyligen har man uppfört en ny minnesplats där alla vilar på samma plats. Hedrade med ett monument.
Nu åkte vi in till Väike-Maarja igen för att besöka kyrkan. En Gotlandsinspirerad kyrka med åttakantigt torn. Inne i ”stan”, där nu den svenska flaggan vajade, åt vi på Georg´s restaurang. Eva var tvungen att ta en stor starköl för de hade slut på vatten. Stackars henne. Maten var god. Jag åt Pikk pois som är köttfärslimpa.
Efter maten så åkte vi till en gård. En Rehetuba, en form av långhus från 1100-talet, där familjen bor i ena änden. I resten av huset var det stall och matförvaring. Detta hus var dock från 1824. Trädgården prunkade av blommor. Marju som är dotter ägaren av gården var en pigg och glad 25-åring, som inte drog sig för att ta i. När vi kom stod hon och högg ved.
Vägen gick vidare till Kiltsi, som numer är grundskola. Vi blev mottagna av chefen själv. I detta hus bodde världsomseglaren Admiral Adam Johann von Krusenstern (1770-1846). Slottet var under renovering.
Nu var vi kaffesugna, åkte tillbaka till Tammska Gården. Men nej, ingen fika. Efter en snabbsväng inomhus, ut igen till Hanno. Ants granne och släkting. En mångsysslare utan dess like. Han visade oss runt på gården. Han har samlat på sig många gamla saker, dock i perfekt ordning. Från jordbruk och hushåll mm.
T.ex. visade han hur dåliga ryska avbitartänger var jämfört med de tyska, dvs långarmade tänger för att klippa grov ståltråd och taggtråd. Han visade t.ex. den typiska väskan som återvändande fånglägerfångar hade med sig. Hans stora hobby var antika apoteksattiraljer. Vi kikade in i den nytända bastu, som väntar oss till kvällen.
Ants var mycket noga med att vi skulle vara tillbaka till 16.00, en överraskning. Vi var som goda svenskar och kom i tid. Ingen överraskning, den var försenad. Men det gjorde ingenting. Vi fick fika och tranbärskaka. Dessutom fick vi ju nu tid att lägga in en blogg.
Sussi, med mycket hjälp av Eva och Maria
Frukost på Väike-Maarja är inte så dumt.
Sen tog Ants med oss ut i skogen. Med oss var hade vi Ants släkting Hanno och Fru Moisa. Märk väl, nu var vi 9 personer. Bussen har 8 säten. Vi små, smala och smärta ynglingar klämde ihop oss i baksätet. Först stannade vi och såg på platsen där en gren av Tamm-familjen bodde. Martin och Kaljo Tamm var 2 bröder som bodde där.
In i bilen. Vi åkte en bit till. Ut igen. Vi gick en bit in i skogen. Det rök ur en stubbe. Plötsligt kom det 2 gubbar ut ur skogen. De var skogsbröder. De flyttade lite grenar och lyfte på ett lock. Här under bodde skogsbrodern Martin Tamm och 2 andra under 6 år av kriget. Hålet i marken var kanske 2,5 meter långt och 2 meter brett och ståhöjd. Invändig var den klädd med trästockar. Där inne levde de. I underslafen sov 2 stycken och i överslafen 1. Det fanns även plats för en liten vedugn där de lagade mat. Utöver detta fanns det inte mycket plats. Nere i ”bostaden” blev vi bjuden på ”skogsstjärna” ur en plåtmugg. Men jag avstod (men Eva tog seden dit man kommer...). Brödernas systrar fick gå dit med mat på natten då det var mörkt.
Väl uppstigna igen fick vi lite skogsbrödra-bröd, med rökt fläsk, kokt potatis och smör. En av männen berättade historier om skogsbröderna, och i synnerhet om en drabbning med ryssen. Vissa skogsbröder var fredliga, dvs sådana som bara höll sig undan, medan andra var sådana som krigade för fullt och gjorde räder.
Det berättades om en händelse då fyra bröder tog livet av ca 100 rödingar från en underjordisk "koja" där vapen stacks ut åt alla håll. Vi lärde oss också att det egentligen inte alltid var så bra för en by att skogsbröder fanns i närheten. När fienden letade efter bröderna, så kunde några bybor trakasseras mm också.
Vi sjöng som goda ester. Olika skogsbrödrasånger. Och skickade runt plåtmuggen med sprit.
Nästa anhalt var atommissilbasen här byggdes och förvarades 6 kärnvapenbestyckade raketer, den största 22 meter lång. Troligtvis var de inställda mot Skandinavien med 200 mils räckvidd. Här var Fru Moisa en klippa, hon visste allt om basen och dess raketer.
21.09.44 stod ett slag vid ett skogsbryn. Under detta slag, som under så många andra slag i Estland, fanns ester både på tyska och röda sida. Broder slogs mot broder. Många tyskar, ryssar och ester stupade. Tidigare låg soldaterna begravda på skilda håll. Nyligen har man uppfört en ny minnesplats där alla vilar på samma plats. Hedrade med ett monument.
Nu åkte vi in till Väike-Maarja igen för att besöka kyrkan. En Gotlandsinspirerad kyrka med åttakantigt torn. Inne i ”stan”, där nu den svenska flaggan vajade, åt vi på Georg´s restaurang. Eva var tvungen att ta en stor starköl för de hade slut på vatten. Stackars henne. Maten var god. Jag åt Pikk pois som är köttfärslimpa.
Efter maten så åkte vi till en gård. En Rehetuba, en form av långhus från 1100-talet, där familjen bor i ena änden. I resten av huset var det stall och matförvaring. Detta hus var dock från 1824. Trädgården prunkade av blommor. Marju som är dotter ägaren av gården var en pigg och glad 25-åring, som inte drog sig för att ta i. När vi kom stod hon och högg ved.
Vägen gick vidare till Kiltsi, som numer är grundskola. Vi blev mottagna av chefen själv. I detta hus bodde världsomseglaren Admiral Adam Johann von Krusenstern (1770-1846). Slottet var under renovering.
Nu var vi kaffesugna, åkte tillbaka till Tammska Gården. Men nej, ingen fika. Efter en snabbsväng inomhus, ut igen till Hanno. Ants granne och släkting. En mångsysslare utan dess like. Han visade oss runt på gården. Han har samlat på sig många gamla saker, dock i perfekt ordning. Från jordbruk och hushåll mm.
T.ex. visade han hur dåliga ryska avbitartänger var jämfört med de tyska, dvs långarmade tänger för att klippa grov ståltråd och taggtråd. Han visade t.ex. den typiska väskan som återvändande fånglägerfångar hade med sig. Hans stora hobby var antika apoteksattiraljer. Vi kikade in i den nytända bastu, som väntar oss till kvällen.
Ants var mycket noga med att vi skulle vara tillbaka till 16.00, en överraskning. Vi var som goda svenskar och kom i tid. Ingen överraskning, den var försenad. Men det gjorde ingenting. Vi fick fika och tranbärskaka. Dessutom fick vi ju nu tid att lägga in en blogg.
Sussi, med mycket hjälp av Eva och Maria
Kommentarer
Postat av: Ingegärd E. Malmros
Så intressant med kyrkan med gotlandsanknytning! Jag vet att det finns sådanan kyrkor även på bl.a. Ösel. Gotland ligger ju mitt i Östersjön och var en knutpunkt under medeltiden eftersom vatten var den enklaste vägen att använda för att ta sig snabbt och långt.Man inspirerade varandra. Gotland och Estland har många beröringspunkter genom tiderna. Trevligt med dessa utbyten som ni beskriver!
Trackback
