estestest

Jag har lagt in mina bilder som ett bildspel på adressen: http://fotoalbum.maria-gerdas.se/#1.0
/ Maria

Hej!

Eftersom man skriver en blogg ganska snabbt och när man har ont om tid så tänkte vi ge lite mer information om platser vi har varit på, med länkar och allt.

Om estniska på universitetsnivå

Vi börjar med att säga att om du är nyfiken på att lästa estniska, så är det bara Uppsala universitet som har det i Sverige  och kurserna ges helt på distans. Ansvarig institution är Institutionen för moderna språk, där Virve för tillfället är prefekt.

Man använder en webbaserad undervisningsmiljö (Ping Pong) där material, automaträttade tester och olika sorters textbaserad kommunikation (student-lärare, student-student) sker. Detta kompletteras med realtidsmöten via något s.k. e-mötes-program (Marratech), då man sitter med headset och ev. kamera och kan visa dokument och prata med varandra direkt.

Om man bara är nyfiken på landet Estland, så kanske kursen Estlandskunskap I kan passa bra - då får man överblick och lär sig historia, kultur, språk, samhället, natur mm. Vill man prova på språket, så kan man ta kursen Estniskans grunder och annars kan man läsa hela A-nivån, med totalt fyra kurser för att fortsätta med B, C, D.

Studenterna på denna studieresa, som bloggen hör till, går B-nivån och är den första kullen med studenter som studerar estniska helt på distans. De träffades första gången på "kick-off" i Uppsala i augusti 2007, men har annars bara träffats över internet före denna resa.

Klicka här för mer information om kurserna.
Kontakta gärna ämnesansvarig, Prof. Raimo Raag, för mer information: [email protected]
Se film1 och film2 där Raimo berättar om undervisningsmetoderna på webben.



Mer om platserna vi besökte på studieresan
Resrutten

• Tallinn
• Paide
• Türi
• Lõhavere linnus (Lembitus fornborg)
• Viljandi (slottet, sjön, statyer)
• Tänassilma
• Röngu
• Otepää (estniska flaggans födelseort)
• Kanepi
• Vöru
• Haanja
• Rogosi (middag)
• Suhka talu (övernattning dag 1)
• Vastseliina (biskopsborg 1400)
• Härma müür (klippa, häxa)
• Tartu
• Varnja (ortodox gammaltroende kyrka)
• Kolkja (fiskrestaurang)
• Alatskivi (Juhan Liivs museum)
• Palamuse (Kevade)
• Laiuse med Karl XII
• Väike-Maarja (övernattning dag 2 och 3)
• Rakvere (slottet, kyrkan med helgonet)
• Tallinn

Mer detaljer om vissa ställen

Lõhavere linnus (Lembitus fornborg)
Fornborg där Lembitu samlade esterna före Viljandi-slaget, 1217, där han stupade själv.


Viljandi (slottet, sjön, statyer)

Otepää (estniska flaggans födelseort)
Estlands Alper... Här tränar man skidåkning i Estlands vintersportcentrum och har även världscuptävlingar.
Staden är även berömd för ... flaggan

Haanja

Rogosi (middag)
http://www.rogosi.ee/
Herrgård i sydöstra Estland.

Suhka talu (övernattning dag 1)
http://www.suhka.ee/
Mysigt på landet med storkbon, hästar och andra djur i Estlands sydöstra hörn. Trådlöst internet. Här finns sju sovrum med många sängplatser, samlingsrum med eldstad, bastu. Trevligt värdpar. God frukost.

Vastseliina (biskopsborg 1400)

Härma müür (klippa, häxa)

Tartu

Varnja (ortodox gammaltroende kyrka)

 Kolkja (fiskrestaurang)

Alatskivi (Juhan Liivs museum)

Palamuse (Kevade)

Laiuse med Karl XII

Väike-Maarja (övernattning dag 2 och 3, Skogsbröder, missiler, herrgård,...)
http://www.v-maarja.ee/ Väike-Maarja museum
med tips om sevärdheter, utflykter etc.

Rakvere (slottet, kyrkan med helgonet)

Mer om platserna vi besökte kommer nedan efter hand.

Hemma nu i Uppsala.
Äkta maken fick alla flaskor Gin (resväskan vägde 24.5 kg...) och han serverade bums en G&T med massa is i!
Snart dags äta grillmiddag.

Medan vi satt och bloggade på flygplatsen i Tallinn och fikade så ropades något ut i högtalaren och vi lyssnade lite halvhjärtat men insåg sedan snabbt att
”Hjälp det är ju vårt plan – de har bytt gate, packa ihop –spring!”

Så vi packade ihop och sprang till gate 9 ist för 2:an vid cafét.

Himla tur att Estland är ett pytteland och att Tallinns flygplats är en pytteflygplats! Vi hann fram i tid att komma på planet – en liten propellerhistoria – bara lite kortare än en kärnvapenstyckad raketmissil… Vi har fått nya referensramar, verkar det som.

På planet tittade vi ut och sade adjö till Ülemiste-sjön och gubben där och så och började redan planera nästa studieresa…



Tack allihop för en toppenresa.
Tack Pelle för finfina bussen!

Vi har haft allvarliga stunder men skrattat mest hela tiden annars. Idag på lunchen, t.ex., fick vi skratta mer eftersom Maria  hittade en lapp i sin handväska med "Lucias" (hon med gården i södra Estland) riktiga namn och mejladress. Vi andra vet ju att många estniska namn kan bli konstiga på svenska, men stackarn hette ju Merike Prutt… 

Ha så bra.
Nägemist,

Eva

PS. Vi lägger in en bild där alla lärare och studenter är på samma bild senare :-)

Hej kära läsare!

Idag var det sista dagen för studieresan. Vi vaknade som vanligt ca kl 6-7-tiden, mumsade gudomlig frukost, packade alla väskorna, dammsög och tvättade bussen och gav oss iväg.

Målet idag var Rakvere, en stad mellan Tallinn och Narva, berömd för krig, kultur och sån't. Som vanligt pratade gudierna (Raimo, Virve, Ants) i bilen och berättade om helgon, krig, skelett, ortodoxa präster och sån't. Vi andra lyssnade noga.

Först åkte vi busstur runt och tittade på minnesmärken, färgglada och historiska hus och sån't. Sedan hamnade vi mitt i en rysk-ortodox mässa. Där sjöng änglakören och vi hörde Guds röst. Vi fick även kika in lite till himmelen. Det var vackert där. Vi hälsade på mannen i kistan, dvs reliken, som viftade med sin balsamerade hand. Sussi rymde hostandes ut ur den gamla kyrkan när de började vifta med rökelsegrejerna. Vi andra väntade på mässans slut, men det kom aldrig, så då gick alla vi andra ut också.

 

Sedan åkte vi enkelriktat upp till slottsruinen - bussen brummade på snällt. Uppe vid slottet hade de gjort i ordning en medeltidsgrej inne på innergården. Eftersom  Ants, som gick först,  trodde att det var stängt så sa han åt oss "Prata bara svenska, så kommer vi in - jag lovar!". Vi spelade dumma svenskar och Ants snackade in oss... trodde vi - men egentligen fick vi betala två familjebiljetter - och egentligen var det öppet, men nu var vi för stolta för att erkänna att vi kunde estniska, så vi spelade vidare som dumma turister från Sverige. Raimo fick heta Ronny, Virve hette Vera och Ants fick heta Hans-Anders från Mjölby typ.

 

Därinne gick vi runt och visade amerikaner hur man går på styltor, klappade getter, lekte medeltidslekar och sån't.
Sedan hittade vi en toryrkammare och eftersom vi var utlänningar fick vi till guide den kille som var bäst på engelska... (så nu kan vi i allafall inte estniska tortyrord - vilket ju ingår i C-kursen).
Tiden började bli knapp så vi piskade på guiden och hamnade i en hemlig gång, efter att först ha fått en instruktion i tortyr och träffat skelett och så, typ dödsdansen. I gången blev vi lämnade ensamma men tillsagda att vandra vidare i mörkret.  Under denna hemska tur till helvetet så gick Ants först som lyste sig fram med sin mobil, sedan Eva och Sussi hållandes i varandra och sedan resten. Vi skrek som galningar när golvet gav vika, djävulens kompisar hoppade fram och skelett pyste... Kul.

Tempo, tempo - detta slott tog för lång tid. Dags för mat. Vi åkte till teatern i Rakvere och hade just missat Bröderna Lejonhjärta-pjäsen. Vi åt någon lõdi-aktig sörja eller mackor med kaffe till, tog farväl av våra Tammska vänner (som skulle hem till stora villan och städa samt vila ut). Sedan gick resan till Põhja keskus - dvs Norra shoppingcentret där vi shoppade sprit och choklad. Vi åkte Narvavägen vidare mot Tallinn och Raimo guidade så ögonlocken föll ihop på docenten och så, men Maria lyssnade och var glad.
Han berättade om lite krigsslag, gränser, borgar, fyrar och så, ni vet.



Nära flygplatsen fick vi se fula sovjetfabrikshus.



På flygplatsen kastades Eva och Sussi av, eftersom deras plan skall ta dem till Sverige (snart).
På flygplatsen har vi nu shoppat godis och ätit den dyraste maten och fikat det dyraste fikat hittills i Estland!

Herrå
Eva
Sussi

Tere!

Vi väntade och väntade - men ingen överrraskning. Men vi började ana att något speciellt var på gång, det kändes i luften. Vi avvaktade lugnt, utan att tjatande fråga vad det är för överraskning, och tog en öl på den vackra, stora, varma altanen så länge.



Sedan ringde det på dörren - plötsligt var det överraskning.
Till altanen kom chefredaktören för lokaltidningen med sin fotograf. Lilla Väike Maarja (som egentligen betyder Lilla Maria), hade ju fått fint besök av den berömde svenske professorn i estniska från Tartus moderuniversitet, Uppsala. Dessutom docenten och en skock läraktiga(?) studenter.
Nu var det presskonferens, trodde han....

Men, professorn satt i grannbastun med gårdskarln, docenten gömde sig bakom ett galler och de snabbtänkta studenterna skickade iväg pressen till bastun. Puh! Hjälp! Vad ska vi göra nu? Inte varje dag men blir intervjuad på estniska.
De rädda studenterna funderade på flykt, men solen var för varm och go. Uppfostrade studenter inväntade professorn och pressen.


Sedan visade studenterna vid en laptop hur undervisningen går till i distanskurserna i estniska. Pressen var mäkta imponerad, speciellt fotografen som fotograferade så vi bländades av alla blixtar och svarade glatt på flytande estniska på alla frågorna.
Reportagen, som troligen blir mittuppslag i färg med bilaga, kommer (kanske, nog) på måndag. Dock stannade pressen på snapsmiddag, så vi är lite osäkra på hur reportaget egentligen blir.
Länk till tidningen: http://www.virumaateataja.ee/

Här är den lilla varianten, som kom 20/5.
http://www.virumaateataja.ee/?id=121669
Hel artikel kommer i papperstidningen 21/5:


Sedan gick damerna (Eva, Virve, Maria) till den genuina vedeldade bastun. Ohhh! så gott det lukatde, perfekt temperatur! Vi piskade varandra med björkviskor och diskuterade grammatiska ändelser eller nå't - det var en del öl där med.

Vi kom lite sent till middagen och fick dra i oss suparna snabbt för att hinna ifatt. Pressen log. Här i Tammska gården är maten alltid fantastiskt god. Likaså stämningen! Rå med hjärtlig.



Vi blev förpassade till salongen där kaffe och avec (GT för vissa...) serverades. Här diskuterades djupheter som livets mening, om människan föds god eller ond samt kanske det viktigaste. Skall Malena ta hem segern?
Eva och Ants drog igång en ylningssession på balkongen, för att se om grannhundarna några kilometer bort var ute. Det var de...

Dags att sova. Alla kröp upp för trappen och hittade rätt säng.

Eva och Sussi

I morse vakande Eva tidigt, datorn drog väl. När jag gick upp så satt hon med datorn i knät framför det stora fönstret på övervåningen.

Frukost på Väike-Maarja är inte så dumt.

Sen tog Ants med oss ut i skogen. Med oss var hade vi Ants släkting Hanno och Fru Moisa. Märk väl, nu var vi 9 personer. Bussen har 8 säten. Vi små, smala och smärta ynglingar klämde ihop oss i baksätet. Först stannade vi och såg på platsen där en gren av Tamm-familjen bodde. Martin och Kaljo Tamm var 2 bröder som bodde där.

In i bilen. Vi åkte en bit till. Ut igen. Vi gick en bit in i skogen. Det rök ur en stubbe. Plötsligt kom det 2 gubbar ut ur skogen. De var skogsbröder. De flyttade lite grenar och lyfte på ett lock. Här under bodde skogsbrodern Martin Tamm och 2 andra under 6 år av kriget.  Hålet i marken var kanske 2,5 meter långt och 2 meter brett och ståhöjd. Invändig var den klädd med trästockar. Där inne levde de. I underslafen sov 2 stycken och i överslafen 1. Det fanns även plats för en liten vedugn där de lagade mat. Utöver detta fanns det inte mycket plats. Nere i ”bostaden” blev vi bjuden på ”skogsstjärna” ur en plåtmugg. Men jag avstod (men Eva tog seden dit man kommer...). Brödernas systrar fick gå dit med mat på natten då det var mörkt.

Väl uppstigna igen fick vi lite skogsbrödra-bröd, med rökt fläsk, kokt potatis och smör. En av männen berättade historier om skogsbröderna, och i synnerhet om en drabbning med ryssen. Vissa skogsbröder var fredliga, dvs sådana som bara höll sig undan, medan andra var sådana som krigade för fullt och gjorde räder.
Det berättades om en händelse då fyra bröder tog livet av ca 100 rödingar från en underjordisk "koja" där vapen stacks ut åt alla håll. Vi lärde oss också att det egentligen inte alltid var så bra för en by att skogsbröder fanns i närheten. När fienden letade efter bröderna, så kunde några bybor trakasseras mm också.

Vi sjöng som goda ester. Olika skogsbrödrasånger. Och skickade runt plåtmuggen med sprit.

       

Nästa anhalt var atommissilbasen här byggdes och förvarades 6 kärnvapenbestyckade raketer, den största 22 meter lång. Troligtvis var de inställda mot Skandinavien med 200 mils räckvidd. Här var Fru Moisa en klippa, hon visste allt om basen och dess raketer.



21.09.44 stod ett slag vid ett skogsbryn. Under detta slag, som under så många andra slag i Estland, fanns ester både på tyska och röda sida. Broder slogs mot broder. Många tyskar, ryssar och ester stupade. Tidigare låg soldaterna begravda på skilda håll. Nyligen har man uppfört en ny minnesplats där alla vilar på samma plats. Hedrade med ett monument.
  

Nu åkte vi in till Väike-Maarja igen för att besöka kyrkan. En Gotlandsinspirerad kyrka med åttakantigt torn. Inne i ”stan”, där nu den svenska flaggan vajade, åt vi på Georg´s restaurang. Eva var tvungen att ta en stor starköl för de hade slut på vatten. Stackars henne. Maten var god. Jag åt Pikk pois som är köttfärslimpa.

   

Efter maten så åkte vi till en gård. En Rehetuba, en form av långhus från 1100-talet, där familjen bor i ena änden. I resten av huset var det stall och matförvaring. Detta hus var dock från 1824. Trädgården prunkade av blommor. Marju som är dotter ägaren av gården var en pigg och glad 25-åring, som inte drog sig för att ta i. När vi kom stod hon och högg ved.

Vägen gick vidare till Kiltsi, som numer är grundskola. Vi blev mottagna av chefen själv. I detta hus bodde världsomseglaren Admiral Adam Johann von Krusenstern (1770-1846). Slottet var under renovering.

Nu var vi kaffesugna, åkte tillbaka till Tammska Gården. Men nej, ingen fika. Efter en snabbsväng inomhus, ut igen till Hanno. Ants granne och släkting. En mångsysslare utan dess like. Han visade oss runt på gården. Han har samlat på sig många gamla saker, dock i perfekt ordning. Från jordbruk och hushåll mm.
T.ex. visade han hur dåliga ryska avbitartänger var jämfört med de tyska, dvs långarmade tänger för att klippa grov ståltråd och taggtråd. Han visade t.ex. den typiska väskan som återvändande fånglägerfångar hade med sig. Hans stora hobby var antika apoteksattiraljer. Vi kikade in i den nytända bastu, som väntar oss till kvällen.

 

Ants var mycket noga med att vi skulle vara tillbaka till 16.00, en överraskning. Vi var som goda svenskar och kom i tid. Ingen överraskning, den var försenad. Men det gjorde ingenting. Vi fick fika och tranbärskaka. Dessutom fick vi ju nu tid att lägga in en blogg.
Sussi, med mycket hjälp av Eva och Maria

Hej!

Tidig morgon, alla sover. Kl ca 5.45, men man är ju lite jetlaggad.
Sitter i huset där Karin och Ants bor - ett drömhus, nybyggt, med fantastisk planlösning-öppen på tvären och bredden och höjden. Stora fönster. Ligger ute bland åkrarna.

Solen (!) har just gått upp, alla sover, allt är tyst. Jag har mest upplevt regn och dimma, kyla på mina Estlandsresor, så jag passar på att vara vaken, när den nu är här. Det är slöseri med tid att sova nu. Jag tänkte att om jag sitter här vid storfönstret på ovanvåningen, så kanske jag får se traktens vilda djur - här verkar ju finnas allt - inte bara älgar, rävar, harar - utan även lo, varg, björn. Det är ganska läckert på resan med alla jättestorkbon vi ser - ofta med ngn långhalsad figur i.

Vi har det bra på resan.
Men det har varit kallt. Jag tänkte packa ned kängor och långkalsonger, men Karin skrev i diskussionsforumet i kursen i onsdags att det behövs inte - det var så varmt så... men det hade behövts! Svinkallt, regn första dagen, men det blir bättre och bättre. Ibland skulle vi bara vilja köra fram med bussen till en ruin (eller vad som skall ses) och ta kort genom fönstret, men vi är tuffa och vågar oss ut oftast :-)

Lucia
Det var supertur att vattnet inte fungerade på den där kalla herrgården så vi fick bo hemma hos Lucia och hennes man på en gård i ett varmt hus av typen "tvåvånings-fjällstuga" (träpanel). Ett ställe jag rekommenderar. De tipsade oss lite också om vart vi kunde åka. Lucia fick namnet av att jag tyckte hon såg ut som en Lucia - vit lång klänning (förkläde) + långt hår. . Lucia t.ex. sade ordet "vot" ca 6-8 gånger lade jag märke till - det som Leelo brukade snacka om i sin kurs. Här på resan får vi tillämpningar på det vi lärt oss senaste åren.


Bussen
Minibussen är superbra och tuffar på fint ute i landsbygden.  Det är en hel del grusvägar och så, lite halkiga i regnet. Sussi är superbra chaufför! Ants rycker in ibland och tar över ratten.
Bäste kartläsaren är nog Maria, även om Raimo tror han är det...
Vi är positiva och ser bara möjligheter, inte problem, när vi råkar ta fel väg i en korsning - då får vi ju se mer av Estland.

Jag har platsen längst in, längst bak i minibussen. Klart bra metod att se Estland är att ta med sig några vänner och historieexperter och åka omkring. Ants, Virve och Raimo kompletterar varandra bra och vi andra bara njuter. Vi studenter, som är vana med att höra Raimo på MP3-filer, skulle dock helst vilja ha allt allt spelades in...  Maria antecknar och är flitig - men hon är ju guide i sin tur och skall ta emot sin busslast av svenskar efter denna resa för att visa dem Estland. Jag har lilla ovanan ibland att ta en mikrosömn då och då, och ofta inträffar det när Raimo drar på med någon berättelse om en svensk kung eller så, av någon anledning...

       

Tempot och sevärdheterna
Vi får se mycket här. Landet är litet, men samtidigt stort i den meningen att naturen varierar och att otroligt många krig har skett här så det finns borgar, herrgårdar, ruiner, slagfält av alla de slag - från 1200-talet till idag. Sydöstra hörnet av landet, där vi nyss var, har kuperat vackert landskap, men annars är det ganska platt på sina ställen. Mamma har varnat mig för ryska gränsen - att jag inte råkar kliva fel, så jag har varit lydig och hållt mig ca 2km därifrån.

Jag gillar tempot på resan. Och - skulle något gå för långsamt så säger jag "Tempo-tempo" och piskar på dem lite... T.ex. att hoppa in i ett museum, vara där 20-30 min och hoppa ut igen för att låta bussen ta oss till nästa ställe är precis lagom.Vill man se mer, så får man väl återvända :-)  Igår avverkade vi några författarmuseer t.ex. Ena med guidning av en mjuk kvinna som i början lydde Virves(?) direktiv att prata långsamt och tydligt så vi skulle förstå, men sedan drog det iväg lite... Fast vi har ju några levande ordböcker med oss, så man kan alltid fråga dem ifall man inte fattar.Eller så tittar man på bilderna.

Ibland tar Virve upp mobilen och SMS.ar och ringer lite, sedan dyker det upp lite "locals", genuina ortodoxa gubbar och gummor, lilla skogshäxan och andra - som på beställning :-)

Ibland sätter Raimo ett papper i händerna på oss för att vi skall sjunga om vackra flickor och deras ögon i Viljandi eller läsa vad Karl XII skrev hem till syrran då han berättade om sin turné. Hittills har han och Virve hållit i det hela, dvs haft förslag på vart vi skall åka och vad vi skall se. Idag är det Ants och Karin som håller i trådarna. Vi är just nu i hjärtat av Estland, Väike Maarja och härifrån verkar det perfekt att göra utfärder åt olika håll. Synd att vi skall åka hem redan imorgon. Men, men - det blir nog fler resor med det här gänget.

Nu börjar folk vakna här i huset... ena efter andra tassar ut ur sina rum och man hör duschar dra igång.
Dags för en ny dag.

/Eva

Hej alla läsare!
mer kommer snart.
Är i Väike Maarja i ett nybyggt träslott och skall snart äta middag. Solen skiner äntligen!!!
Eva

Frukost klockan 8. Sen iväg för att hämta bilen. Alla fyra in i taxi till Peugeot. Helt OK bil, vi fick plats gott och väl. Till hamnen för att hämta de andra. Virve och jag sprang in på Rimi för att proviantera. Raimo och Eva skulle leta upp de andra.
Raimo försökte bli vän med bilens instruktionsbok, men sedan försvann han.
    
När till slut alla var på plats bar det av mot Lembitu Linnus i Lõhavere. Vid tolvrycket kommer Eva på att vi inte checkat ut.
Dock betalade vi redan igår när vi kom. Hon checkade ut oss via sms. Kallt var det så stoppet blev inte så långt. Lunch i Viljandi.



Men först lite kultur. För att komma till ordensborgen var vi tvungna att gå över en hängbro. Inte den roligaste för oss som har höjdskräck.
   
Sen tog vi en värmande Seljanka på en typisk Estnisk restaurang utan fönster.

Vägen fortsätter rakt österut, på norra sidan av Võrtsjärv och sen söder ut mot Otepää. Regnet börjar, blåst har det gjort hela tiden. I Otepää blev vi omkörda av Jaak Mae i sin Silberauto. Vi stannade till kyrkan för att se var Estlands flagga föddes. Kallt…..

Nu var det ont om tid. Middagen var beställd till 17.00. Vi var vid Rogosi med god marginal. Fem minuter. Bara för att få veta att de hade varit utan vatten i en vecka. Vår mat var klar men vi blev tvungna att sova någon annanstans. Maten var god, enkel men god. Efter maten fick vi följa efter en i personalen som visade oss vägen till Suhka Turismitalu. Här har vi det bra.
Efter värmande örtte ligger nu Eva i massagestolen. Alla har provat på utom jag. Det blir min tur efter Eva.
Sussi

Eva och jag träffades på Arlanda ganska precis 18.00 som planerat. Jag vill alltid vara ute i god tid, man vet aldrig vad som händer. Kön ringlade sig fram mot disken. Vi slängde upp våra väskor på bandet och våra biljetter och pass på disken. Men varför tittar han i ett pass så länge, jo, mitt pass har gått ut. Vad göra? Paniken infinner sig inte. Snäll ung man bakom disken checkar in oss och sa ta buss nummer 10 till passpolisen. Men skynda er, det kan ta tid.
Sagt och gjort vi ger oss i väg. Vid busshållplatsen står det tryck på knappen. Vi hittade ingen knapp. Efter lite letande hittade vi en knapp att trycka på. Och bussen kom. Vi kommer in hos passpolisen och efter fotoproceduren så ska jag betala med mitt kort. Helt plötsligt har alla koder försvunnit ur huvudet, vi får köra det gamla sättet med underskrift.
Sen tillbaka till Terminal 5. Fram och tillbaka tog det 18 minuter, snabbt marscherat.
Sen välförtjänt vila vid gaten. Nu kommer planet, ut kliver helt plötsligt min lillebror och Pelle som är den som lånat ut bussen till oss. Är inte världen liten. Sen är det dags för oss att kliva ombord. Biljettkollaren vid gaten kommenterar mitt nya rosa pass. Han scannar boardingkortet och jag får tillbaka allt. Sen är det Evas tur. Samma procedur han kollar pass och sannar boardingkortet. Han ler, och ger Eva en liten utprintad lapp. På lappen står mitt namn. Vi ser på varandra lite fundersamt. Förstår att nåt måste vara galet med våra boardkort, vi kollar. Jodå, vi har varandras kort. Gapskrattande gick vi ombord och störde alla medresenärer.
På hotellet när vi kom fram  var redan Virve och Raimo där. Vi drog med dem ut på öl och te på stan.
I morgon, upp och hämta bilen. Jag älskar hotellfrukostar.
Sussi

Ja, så är äntligen dagen inne för avresa! Packningen ska nu ses över och matsäck fixas. Kl.11.08 avgår X2000 från Nässjö mot Kungliga huvudstaden. Här får jag ett par timmar att flanera på stan innan M/S Baltic Queen lägger ut från Värtahamnen kl.17:45. Jar ser mycket fram mot att få träffa övriga resenärer i Tallinns hamn på torsdag morgon. /Maria

Välkommen till vår blogg för studieresan till Estland 14-17 maj 2009.
Vi är några distansstudenter på kursen Estniska B vid Uppsala universitet som tillsammans med två av våra lärare skall se östra Estland under några äventyrsfulla dagar.

Resenärer är Eva, Susanne, Maria, Karin, Ants, Virve och Raimo.

För att se mer av bilderna här i bloggen, så  klicka på dem. Då poppar en förstoring upp.